Du har säkert upplevt hur luften kan gå ur när man når ett mål. Att komma i mål tenderar att kommunicera till hjärnan ”Nu är du framme. Nu kan du vila.” Har målet varit riktigt stort kan det till och med bli så att man slår sig till ro. Man är nöjd med tillvaron. Man har lyckats. Den känslan är härlig! Samtidigt är det ett farligt läge eftersom det kan bli så att man slutar anstränga sig. Risken är då att man blir förbisprungen och att det blir svårt att komma igen.
Vila behövs naturligtvis men man bör undvika att somna till i långa perioder. Ett sätt att göra det tycker jag är att formulera ”lagom” stora mål, mål som innebär att man inte behöver förta sig för att uppnå men som ändå kräver en ansträngning. Det idealiska är då att man ger järnet ett tag, går in i en medveten vila och ger järnet igen mot ett nytt lagom utmanande mål. Konsten är då att formulera lagom utmanade mål!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar