Hur kommer det sig att Saabs informations chef Erik Geers i början av Saabs senaste kris påstod att företaget inte hade några likviditetsproblem, när det så uppenbart var en lögn? Hur kommer det sig att Viktor Muller gång på gång under 2010 deklarerade att Saab skulle under året sälja 80 000 bilar. Det gick att verifiera att det inte var möjligt och händelserna avslöjade lögnen så småningom. När det är uppenbart att man blir avslöjad varför göra ett lögnaktigt påstående med förlust av trovärdighet som konsekvens? Kunde det vara så att herrarna Geers och Muller trodde att problemen skulle lösa sig och att ingen skulle märka att det ens funnits problem? Eller var det så att det handlade om lojalitet mot ett företag, ett koncept, en vision eller en dröm? Eller höll de på med att mentalt peppa upp sig själva inför kommande svårigheter?
Vi lär oss att man ska hålla sig till sanningen, att det är etiskt att göra det och att priset av osanning är bl.a. förtroendeförlust. Och så är det. Jag funderar ändå på vad priset av sanningen hade varit för Saab. Vad hade konsekvensen varit för Saab om Erik Geers för tre veckor sen deklarerat att företaget var konkursmässigt? Eller vad hade hänt med Saab för ett år sen om Viktor Muller meddelat att företaget inte skulle sälja mer är 10 000 bilar under året? Jag tror att de många människor som är beroende av Saabs öde hade tappat hoppet och slutat kämpa. Det hade blivit bekräftat för väldigt många att Saabs räddning var ett omöjligt projekt.
Hos många som har en relation till Saab - personal, leverantörer, Saabägare och -älskare, finansiärer och politiker - finns det en önskan att Saab ska finnas kvar och blomstra. Jag hör till Saab-älskarna. Trots att jag förstår allvaret i Saabs situation finns det ett hopp i mig att de som kämpar för Saab mot all logik ska lyckas i sin kamp. Och jag kommer att hålla fast vid det hoppet så länge som de själva inte ger upp. För mig handlar det om att de som på ett eller annat sätt kan påverka Saabs öde ska ha kraft att åstadkomma det som mitt förstånd säger är i princip omöjligt. På något sätt bryr jag mig inte så mycket om att det funnits lögner i processen av att få Saab att komma så här långt. Det handlar inte om etik utan om hopp. Jag konstaterar alltså att jag i viss mån är villig att blunda för sämre etik om det är en förutsättning för att hoppet ska infrias. Jag tror inte att jag är ensam om det förhållningssättet.
Den slutsats som jag tycker att man kan dra och applicera på entreprenörskap är att det är viktigt med bästa möjliga etik men att betydelsen av att handla etiskt i viss mån får tonas ner när företagets existens står på spel. (Man ursäktar till exempel att en hungrig fattig man stjäl ett bröd)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar